Hästdeprimerad

Jag tror faktiskt att jag är det. Inget känns kul. Min lilla spökhäst har blivit såld. Det är i sig jättebra, verkligen, han har kommit till en tjej som verkligen älskar honom (det gjorde visserligen jag också, men det var nog oneway) och som har vana av lite speciella hästar. Fina luddörat bor hos Monica. Känns lite konstigt. Eller mycket. Jag har tittat på en häst i Robertsfors - jag flög dit, tog en hel dag för att titta och prova. Jättefin häst, men ändå tvekar jag. Stelpa är inte bra i benen. Återbesök om några veckor och utredning. Jaha. Ska jag köpa fina norrläningen? Jo det vore väl kul. Ska jag ta föl på Stelpa? Jo det vore väl kul. Ska jag be att få hem Strakur? Jag vet inte. *En djup suck* Värsta Ilandsproblemen, men jag, ja, inget är liksom kul. Hästar är det BÄSTA som finns (efter mina barn) men jag känner ingen glädje. När går detta över?

2015

Tänk att det gick ett helt år utan att jag skrev något i min blogg. Det är helt galet. Jag älskade ju min blogg. Men 2015 har varit ett helt galet år. Min syster har haft det jättejobbigt och det har påverkat oss alla. En liten Sofia fick vi in i familjen (mitt syskonbarn) och det var en av årets toppar. Om inte den enda. Stelpa skulle få ett föl. Men hon gick liksom inte upp i vikt – och vid ett extra ultraljud visade det sig att där inte fanns något föl. Otroligt snopet och ledsamt, men det var väl inte meningen. Eftersom Stelpa skulle få föl ville jag ha ett projekt, så jag köpte en lite äldre oinriden vallack som jag jobbade massor med. Vi tog lektioner och arbetade intensivt och trots framsteg ville han inte ha mig på ryggen. Han var nervös och spänd och efter att ha gåtts igenom av veterinär och röntgats utan att man kunde hitta några fel – fick han åka på uppfostringsanstalt (läs proffstränare). Men där kom dom inte heller vidare och jag har precis i dagarna bestämt mig för att släppa honom till någon annan. Någon som inte har gett upp, som jag tyvärr har. Han är en otroligt go och mysig häst, och jag hoppas så att det kommer lösa sig för honom. Jobbet är jobbet och det har rullat på. Jobbigt periodvis och mer lättsamt ibland. Några kollegor har slutat och andra kommit till. Jobbigt för en sådan som mig som tycker om när allt är som det brukar. Vi har haft jobbigt att få allt att gå ihop med barnens aktiviteter, möten/åtaganden och allt som ska göras. Jag har klivit ur SRF´s styrelse och kommer efter nästa val inte vara kvar inom kyrkan. Politiken är rolig och intressant, men jag känner att jobbet kräver sitt och barnen är 11 och 13 och kräver mycket av min närvaro. Läxor, skola, personliga problem – jag ska då fan inte sitta på ett möte och inte finnas där för mina barn!! Det kommer en tid när jag inte får vara med, och då kan jag återuppta allt igen. Men just nu måste jag ta en liten liten paus. Jag har börjat få gråa hår vilket somliga gärna påpekar. Jag närmar mig 40. Livet knallar på och som jag skrivit tidigare: Livet är det som passerar medans vi gör annat. Men jag har nog tänkt återuppta min blogg igen. Ett ventilationshål. Det är kul att gå tillbaka och läsa! Men 2015, nej, det året tror jag vi lämnar därhän….