Fyrgångsryttare?

Hmm. Jag har funderat lite på det här med fyr- resp femgång. Jag hade i 14 år en otrolig fyrgångshäst med massa trav (Nattis). Honom red jag jämt och även om man red andra hästar, var det ju en fyrgångsryttare jag var. Så ville jag gå vidare och köpte Elding - ett femgångssto. Att få till tölten gick bra - men traven var sämre. Klart hon travade, men inte så stadigt. Elding försvann och Stelpa kom hit - ännu en femgångare. Hon töltar jättebra nu och återigen är det traven som är den svaga punkten. Nu har Strakur kommit - och han är då en fyrgångare. Vi har jobbat på och han går nu fint i form i skritt och trav och börjar hitta den låga forman i tölten bitvis. Utvecklingen av honom har gått jättefort - men så är han ju fyrgångare. Är dom lättare att forma? Eller är jag bara mer fyrgångsryttare? Jag blir ju så deppig av att Stelpan och jag liksom står och stampar (fast det gör vi väl egentligen inte, men det känns så) och Strakur och jag bara rusar fram i utvecklingen. Jag kanske inte borde ha en femgångshäst. Det kanske är för avancerat för mig. Ja, det är lite så jag tänker..... Fast supersöta Nasi var väl en femgångare som blev en fyrgångare, och honom kunde jag ju rida... Ja du, vilka bekymmer man har! ;o)