Det är lite roligt. Jag och Lina har ju sparrat varandra till ett bättre liv. Jag är liksom inget sugen på det. Eller jo, missförstå mig rätt, men jag har inte den där sista ambitionen som ska till. Den där lilla gnuttan som tar mig hela vägen.
Jag rör på mig mer än jag gjort, vilket är bra. Godisäter inte i veckorna - och det är också bra. Men det händer ju liksom inget. Så jag skulle nog behöva köra en GI och nåt lite rakarbajsarfartit - men jag bara ORKAR inte.
Är inte det lustigt? Fast lustigt är ju fel ord.... Jag känner lite att "kan Lina kan jag" - men om sanningen ska fram så struntar jag i vilket. Om hon fixar det (vilket hon i princip redan gjort) så är jag SUPER glad för hennes skull.... men jag då? Who cears liksom....
Är det snoret som gör det? Den ständiga jävla huvudvärken? Jag vet inte. Men just nu bara. Ork. Int.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar