Varför låtsas vara glad?

När jag ska skriva i bloggen försöker jag focusera på nåt glatt och positivt. Vem försöker jag lura?! Just nu är livet jävligt svart.

Johan och jag är på glid.
Frida och jag är på glid.
Varför är jag på glid?
Vad gör jag för fel?

Det känns som att jag bara vill gråta hela tiden. Sysselsättning. Jag måste ha sysselsättning. Jag har bakat, handlat, städat. Läst läxor, duchat och lagt barn. Vikt tvätt. Nyss var jag ut till hästar och nattade hundar - då lyssnade jag på min bok. Det kan inte vara tyst - för då måste jag tänka. Det tjänar inget till - för jag kommer ingen vart ändå.

I morgon ska jag på en "kick in" på en kommande utbildning. Det ska nog bli kul, komma bort, göra nytt, göra annat. Men sedan kommer jag ju hem igen.

Paus. Jag vill ta paus från allt. Jag vill ta mina barn och åka bort. Själv. Ingen man. Bara jag och barnen. Men i vilken verklighet funkar det? Vart ska vi åka? Hur ska halvblinda jag kunna hålla koll på två, nja, ett, helvilt barn?

Jag tror nog jag lider av en deprission. Någon som har ett lyckopiller över?! Jag tar gärna en.... burk.