Mitt söta lilla sto har hela tiden varit lite.... annorlunda.... överspänd.... stressad.... labil.... Vi har arbetat med traven och det gick strålande frammåt! Så slutade hon vilja trava. Vi var på kurs och jag uttalade en oro över att hon kanske hade ont? Såg hon halt ut? Svaret var Nej, det syntes inget konstigt.
Veckan efter börjar hon iallafall bete sig ännu konstigare. Hon börjar göra rusningar och sticker tom vid tre tillfällen. Nog får vara nog tänker jag och bokar tid på klinik - resten av tiden fram till besöket får hon bara avsuttna promenader.
Väl på kliniken visar hon hälta och kraftig reaktion vid böjprov. Vi röntgar runt om och det hittas en förändring, trolig spatt, på höger has. Hon blir behandlad båda kotorna fram och båda haserna bak sedan hemskickade för återbesök om tre veckor.
Nu har hon gått i egen hage i tio dagar (hon fick bara skritta) och har sovit inne på nätterna (det finns inget vindskydd i den hagen hon gick). From idag får hon gå ute med killarna som vanligt. Jag har promenerat henne 30min varje dag - och ska så fortsätta fram till återbesöket. Dom första 6 dagarna fick hon också metacam.
Hon är ju urgullig att hantera och inga som helst problem att ha inne själv, ha gå ensam eller promenera med. Man kan lätt glömma att hon är med eftersom hon alltid går med slakt grimskaft och är så uppmärksam och följsam.
Tyvärr är jag deppo över allt detta och mycket tveksam till vår framtid som tävlingsekipage. Det finns många, många hästar med spatt som rids varje dag och har ett bra liv. Men min fråga är: hur många hästar med spatt finns som tränas hårt och tävlas aktivt? Detta har jag frågat på Buke - och ännu inte fått några svar på....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar