Alltså va

I tisdags kväll longerade jag mina hästar. Stelpa travade så fjädrande och avslappnat så hade jag setat på hennes rygg hade jag studsat av! Och i form! Utan annat snöre än min lina - ingen inspänning eller någonting! Alltså den hästen, MIN häst, hon är den finaste och bästa som finns…. Och när man står och fån ler när man LONGERAR ja då är det en ganska maffig upplevelse….

Underbaraste finaste Strakur var också jätteduktig och kunde gå i lite lätt sluta med bara mattes lina som stöd, men han jobbar ju lite i motvind när han blir jämförd med den svarta pantern….

I går kväll fräste jag vägen fram på Stelpa med boots och hon var helt klockren i takten. Jag blir så uppfylld av henne att jag liksom blir euforisk :o)

I kväll ska jag rida Strakur och han ska få visa matte hur fint han kan tölta med henne - även i ett ökat tempo :o)

 

Och snart är det liksom helg och jag har inget annat än att umgås med mina barn planerat och det ska bli SÅ MYSIGT!!

 

Irene och Strakur

Så här såg Irene och Strakur ut nr dom red kurs i helgen: Full fart och det ser ju inte alls osäkert ut! (Jag har lånat bilderna från Lenas Dropbox) Tyvärr fanns bara en bild på mig och den var bara på min överkropp (inget av Stelpa var med) så den kändes inte som nåt att visa.

Min kurs...

Så har jag då varit på kurs. Jag har varit hemma i några dagar, men inte kunnat samla tankarna kring ett inlägg. Jag skulle kunna börja så här:

Klockan fem i lördags morse skuttade jag upp och gav hästarna frukost. Irene skulle komma halv sex för packning av bil och släp. Halv sex var jag åter i stallet och borstade hästar och gjorde dom transportklara. Tio i sex (!) kom Irene och vi fyllde på med grejer och lastade hästarna. Själva häst lastandet tog två minuter och 06:02 rullade vi hemifrån - bara 2 minuter efter min tidsplan! Topp!

Resan gick bra och vi var framme i god tid. Hästarna fick en hage och vi människor installerade oss i vår stuga. Sakta men säkert fylldes gårdsplanen med transporter och straxt efter nio drog kursen igång med teori. Vi fick presentera oss och jag konstaterade snabbt att jag var den enda i gruppen som inte bar på en underliggande rädsla för min häst….

Så var det ridning. Det var sagt att dom som inte red skulle stå vid sidan och peppa och jag måste säga att det gick vi in för. Alltid finns det något positivt och lyfta fram och både jag och Irene hejade på våra nyblivna kamrater.

När det sedan var vår tur att rida…. var det ingen som sa någonting. Det kännds väldigt tomt. Hela upplevelsen blev liksom bara…. platt? På kvällen var jag så besviken att jag ville åka hem….

Själva ridningen gick bra, Stelpa är ju en darling. Jag fick veta att jag hade en fin häst - men det har jag ju hört förut så…. Nej, jag var besviken på dagen.

På söndagen vaknade jag upp för sjunde gången sedan midnatt när jag kröp i säng, av att en häst gänäggade. Jag gick upp och konstaterade en rymling (inte någon av mina) så det var bara att klä på sig och agera lite hästinfångare. Sedan gick det ju knappast att somna om, så det blev tv4 play i mobilen ett par timmar…

Söndagens ridning kändes bra. Jag red ett V5 program för Haffi och fick en bra bedömning. Jag måste stärka henne mer och ge henne mer kondis, och sen kan inget stoppa oss :o) Vad jag kom fram till är att jag måste avdramatisera detta med tävlandet, och inte göra för stor sak av det. Och och tävla - men för att träna på att tävla. Ge det tid och skit i poängen liksom. Världen går inte under om jag inte når ett mål….

För Irene och Strakur gick det också ganska bra. Hon druttade tyvärr av en gång när dom var lite oänse om vilkt håll dom skulle till i galoppen, men jag tycker han skötte sig kanon. Lugn och fin och super söt som vanligt. Jag fick beröm även för honom och Haffi trodde att han skulle bli "super flott" när han var klar :o) Hans pappa Nasi ger tydligen jättefina tölthästar!

På det hela taget var det väl "så där". Jag skulle inte åka på den här kursen igen om jag fick chansen och kände inte att det gav mig så där jättemycket. Men det är ju alltid trevligt att åka bort en stund och anläggningen vi var på var verkligen superfin!!

 

Min lilla pojke

Idag fyller mitt hjärta 8 år! Snacka om att tiden bara rusar iväg.... Lill snobben fick kläder av oss i present, trist kanske, men han älskar kläder och att vara "fin" :o) I kväll väntar besök av närmaste familjen och på söndag ska han ha simhallskalas med ett par kompisar från klassen. Åh, jag minns när han var bebis - nu - värsta stora killen.... Gustav 4 år

En bingo upplevelse

Facket utskick på mailen om att jag, genom postkodlotteriet, kunde få en bingoupplevelse. Men det har ju jag varje dag! :kr

Tillväxt

Ja så var vi på väg igen - med naglar på tillväxt. Men jag lovar dig - när det är fax för manikyr går jag INTE till Bålsta centrum och starlight nails!!!!

Stöld

Om det är någonting jag verkligen gillar, så är det att indirekt bli anklagad för stöld. Det händer lite nu och då att folk tappar bort och glömmer saker i våra bussar. Och det är ju ALLTID i bussen saken är glömd, omöjligen på destinationen eller så, bara så att du vet. Om saken då mot förmodan INTE finns i bussen - tror folk att vi har snott deras grejer. Nu var det precis en påse med barn regnkläder. Ja jo för vår VD som körde barnen är säkert i stort behov av en påse med barnregnkläder. Han har ju inte råd att köpa sig egna. I en större storlek.

Eller när dom ringer och ringer och tjatar som FAN om nåt och jag letar och letar och så till slut så ringer jag och säger att nej, tyvärr, den finns inte här. "Nej jag har hittat den….." ja men TACK för att du ringde och sa det så jag slapp leta som en idiot!!

Ibland gör dom små sakerna livet lite extra…. ja….

 

Oooiiiii!!! Och ont om tid

I helgen bär det av på kurs! ÄNTLIGEN! Som jag sett fram emot detta! Båda hästarna får följa med då vi omvärderat tanken på Blesi och söta Strakur får hoppa in som ersättare. Fattas bara att mina hästarn plötsligt inte vill kliva på transporten på lördag morgon….

Johan har rivit ut golvet ur släpet och skivan ska komma onsdag/torsdag. Det var väl inte så där supersmart att göra detta med så kort varsel - vi får hoppas att det klaffar…

På fredag fyller Gustav år och på söndag har han kalas med några grabbar från skolan. Jag har nu, i går kväll, bakat allt klart och bara tårtan kvarstår. Kanske blir det köpetårta, bara för att spara in lite tid. En present till födelsedagsbarnet kanske vi skulle försöka hitta på - men det har vi ännu inte gjort så…

Idag är det i alla fall tandläkarbesök och så ska jag och barnen till simhallen. Smarthjärna, kan man tycka, att man gör en sådan utflykt när man anser sig lida av tidsbrist. Men det är ett väldigt smart sätt att få umgås med barnen och faktiskt inte KUNNA göra något annat än bara vara med dom… I kväll måste jag sedan se till att börja packa också….

 

Jävla hora

Igår blev min dotter kallad Jävla Hora i skolan. Det var ju ganska chockerande.

Detta är inget som Matilda pratat med mig om, men på kvällen ringde mamman till barnet som sagt detta, för barnet hade ångest och mådde jättedåligt. Så det var ju…. bra. Kanske lärde hon sig något.

Mamman sa att barnet mådde dåligt och var känsligt jut nu, mormor hade nyligen avlidit och pappa var sjuk och massa sådant, men ändå.

Jag blev alldeles chockad av att höra orden - jävla hora. Till en 10-åring. Vart är den här jävla världen på väg?!

: Semester - lite checkup

Jaha så har vi varit på semester! En härligt solig vecka på Teneriffa! Det var toppen bra och super fint och alldeles lagom. På slutet ville jag hem och jag saknade att få sova i min egen säng.

Jag klarade en hel vecka utan att se ett enda äckligt kryp - i den andra lägenheten vi hade bodde det både kackerlackor och myror…. Lite myror hade vi också, men dom störde inte mig…

Allt hade gått bra på hemmaplan med hund, hästar och övriga djur. Stelpa gjorde sig poppis och Irenes dotter ville köpa henne :o) Men nu är vi äntligen hemma! Söndagen var alldeles för kort och från måndag så kastades man brutalt in i vardagen igen med jobb och kvällsuppdrag. Möten, träffar och bara massa grejer hela tiden. Den här veckan är varenda kväll uppbokad.

På planet hem blev jag förkyld och går nu på pamol och halstabletter. Så det är liksom bara - hej livet! Och så rakt in i tapeten med huvudet före :o)